Jag snubbla igår igen över en artikel som jag skumläste kl. 6 på morgonen. I mina tankar återkom jag till den under dagen och på kvällen måste jag läsa den med omsorg. Nu måste jag läsa den på nytt. HÄR hittar ni Christer Mattssons artikel i SvD.
Det finns mycket att ta fasta på i arkikeln. Hos mig väcks tanken om att alla har rätt att säga sin åsikt - om den är politiskt korrekt. Att i klassen föra en diskussion och rygga tillbaka så fort någon elev säger något som inte är pk är väldigt omoget av en pedagog. Ger man sig i kast med en diskussion måste man kunna tackla alla åsiker och det utan att skjuta ner eleven. Ponera att eleven säger att hen hatar homon. Då kan pedagogen inte tillrättavisa och säga att "så kan man väl inte tycka". Man måste utgå från att det är elevens ärliga åsikt och då måste hen få säga så utan att bli nertryckt i stövlarna. Det enklaste sättet är att be eleven utveckla och på det sättet nå eleven och få eleven att känna sig hörd och bekräftad. Sen, kan man utgående från det lyfta diskussionen till en annan nivå. Som lärare kan man heller inte gå och slänga ur sig sanningar och leva i en svart-vit värld. Ifall en elev kommer med en åsikt som inte är pk har antagligen den åsikten kommit från någon hen beundrar och ser upp till, troligen en förälder. Förnekar du åsikten trampar du också på elevens självbild. Jag säger inte att man ska låta alla tycka som dom vill utan att ifrågasätta, utan tvärt om. Fråga fråga fråga och öppna dialogen. Det är i diskussion du når en annan person. Man kan liksom inte banka in rätt åsikt i huvudet på folk, inte ens genom att ordna en temadag. Hela skolans arbete ska genomsyras av toleransarbete, det finns ingen quickfix, ifall vi ska någ någon vart i de här frågorna. Att ordna en temadag och tycka att man gjort sitt i den här frågan är att göra en björntjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar