Från sannfinländare till finlandssvensk tv genom fittstim

Sannfinländarna levererar groda efter groda. Fast det är ju inte lätt att hålla en linje där man är anti och inte pro. Till sist blir man antisannfinländare då man varit anti allt annat. Här en kvinna som är antifeminist. Otroligt. Vem är pro kvinnan om inte ens kvinnan är det själv. Håhhå, ibland känns det som att vi har en lång väg att vandra...

Sen ska ni också läsa ACSs kolumn om Belindas Svärmor i dagens ÅU. Här ett citat:

Nu har jag bara sett ett avsnitt av Fittstim - min kamp men jag reagerade på det samma som ACS. Detta lättsamma hölje som tar bort trovärdigheten från det seriösa temat som behandlas. Det är det samma som irriterar mig hos Anne och Hannah. Jag vet liksom inte på vilket ben jag ska stå. Innehållet, gästerna och de olika temana i En kväll med Anne och Hannah tilltalar mig medan förpackningen på något sätt förlöjligar temat. Jag antar att det är det som ska va grejen, att "vi kvinnor får va fnittriga å fnissiga och vackra samtidigt som vi är smarta" men det biter liksom inte på mig, antagligen för att jag inte kan känna igen mig i det fnittriga, fnissiga och vackra. Här är det asgarv och svart humor som gäller (och ser jag i någons ögon bra ut vill jag hellre anses snygg än vacker, liksom).

Det är svårt att sätta ord på det här fenomenet, för jag anser inte att Anne och Hannah är oseriösa och saknar botten. Men ändå klarar jag inte riktigt av det där glättiga. Det är liksom som att paketera in turkisk peppar i chokladpapper, på något sätt. Fast jag föredrar salmiak blir jag liksom ändå snuvad på konfekten.