När diskussionen om Blomstertid blossade upp igen tänkte jag att jag inte tänker ge mig i kast med den. Samtidigt väcker den här diskussionen många relaterade tankar hos mig.
I dagisarna här i stan firas numera inte födelsedagar med godis. Det här för att en del anser att det är onödigt att få i sig socker. I stället får man välja lek just den dagen. Mhmm. Ungarna är nöjda och jag kan tycka det är ok, men samtidigt tycker jag det är lite trist. Att skadan sockret gör under de 20 kalasen som ungarna hinner fira under ett år är knappast så stor. Borde vi inte sluta fira födelsedagar överlag i dagisarna med tanke på de som är Vittnen och inte firar födelsedagar? De kan ju känna sig väldigt utpekade i det här sammanhanget!
Hon i radion (f'låt, minns inte vad hon heter) ansåg att skolan ska vara objektiv och inte ta ställning i religiösa frågor. Jaha, men hur ska det gå till? Å varför finns det en misstro mot lärarkåren? Som om lärarna skulle vara en massa små smygmissionärer som gör allt för att indoktrinera kristendom i barnen?
En annan tanke som fötts ur den här diskussionen är kyrkokonsten. Man fick ju vid något skede för sig att folk bara satt och glodde på de vackra målningarna i kyrkan och att de därför inte lyssnade på predikan. Man tog vit kalkfärg, långt före det fanns Kalkilitr, och målade över allt ihop. Det begråter man idag. Vi gick miste om en konstskatt och nu försöker man med varsam hand skrapa fram det som bara går att skrapa fram. Det samma händer snart med psalmskatten. Sjungs inte psalmerna så glöms de bort och om ett antal hundra år står vi där och försöker skrapa fram sångskatten igen.
Och en rak fråga, de som inte diggar att man sjunger Blomstertid på skolavslutningen, är det ok om vi river av något klassiskt verk på latin som ingen ens vet att är en bön?
May Wikströms föreslog i Slaget efter 12 att man sku ordna en efter med samtliga religioners festligheter blandat. Det koncepten köper jag inte alls, men jag skulle gärna delta i firande av någon annan religions riter. Eid al-Fitr till exempel skulle vara superintressant att bevittna. För jo, jag sku sjunga med och göra som det förväntas av mig, men jag skulle inte agera religiöst, liksom. Eller Chanukka. Tänk hur det skulle bredda vårt kunnande att representanter för olika religioner skulle leda dessa fester i mångkulturella skolor.
Och sen undrar jag vad vi fyller tomrummet med om hela världen blir alldeles för pk? Man vågar knappast prata om väder snart, för det finns soldyrkare och så finns det jag. Det är helt förbjudet att tycka den finska sommaren kan vara för het och att gilla snö och kyla mer än kladdig träck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar