Det fanns en vits då jag var barn som handla om tanten som sålde sin radio dyrt för alla andra kanaler utom en var oanvända. Så är nog hos oss också. Är radion på så är det Radio Vega som hörs. I alla fall som det är de vuxna som knäppt på den. Jag har försökt använda radion som språkbad men jag orkar inte länge lyssna på någon finsk radiokanal. Ibland försöker jag lyssna på X3M men det tar inte längre före jag blir allt för pinsamt berörd. Eller utled.
Radio Vega spelar inte alltid min favoritmusik, handlar inte alltid om det som ligger mig närmast hjärtat och är inte alltid dagsfärsk. Däremot är musiken aldrig riktigt jobbig, inte ens med Mårten mellan melodierna. De teman som behandlas är trots allt på något plan relevant eller vidgar ens vetande och repriserna som sänds har ett visst notalgivärde. Å nyheterna är världsviktiga, i alla fall de lokala.
Det finns inga medier som kan ersätta radion och det är sällan krångel med radiovågorna. En enkel billig apparat är allt som krävs. Inga sladdar, inget nät, inget klickande. Du kan göra det mesta medan du lyssnar. Radion är det bästa sällskapet för den kan mumla på i bakgrunden medan du pysslar med annat. Händerna är fria. Du kan knäppa på samma kanal i alla rum och behöver inte befinna dig i ett och samma rum hela tiden.
Medan jag målar står radion på. Ibland riggar jag upp plattan eller datorn för att lyssna på en pod (eller på Yles Arkivet) och då blir det allra tydligast. Riggandet. Klickandet. Sökandet. Att nätförbindelsen bryts. Då sändningen är slut ska nästa proggis sökas fram. Penslen ska läggas ifrån en. Handsken dras av. Kolla att man inte har färg på fingret. Radion, den lägger jag på innan jag börjar måla och knäpper av då jag är klar. Enkelt, underhållande och relevant. Dessutom spottar den ut en från ens lilla Echo Chamber, även om man också borde kliva ut ut ankdammen emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar