Under veckan som gått har jag funderat på hur olika lyckans lotter faller. Världen är inte rättvis, i alla fall inte rättvis enligt de principer jag delade allting med med min syster som liten: den ena dela, den andra valde. En 0,33l läsk, t.ex. delas på millilitern rättvist på det sättet.
Den enda rättviseprincipen som kan ens anas är att vi är olika rustade för motgångar och att vi inte belastas med mer än vi kan ta emot eller klara av att hantera. På det viset skulle rättvisan synas i att våra bördor går att mäta mot hur starka vi är. Men om man inte utsätts för något, är man en vekling då? Eller är man utsatt från konstant jämna plågor?
Jag förväntar mig inga svar, förstås, men det verkar som om nån har doserat lite fel på sistone. Jag tycker det är olovligt många som fått mer än de orkar bära just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar