Just nu känns det olustigt, det känns som stt allting rämnar. Jag nås av en massa tråkiga bud från vänner och från bekanta. Det känns som att allt som folk jobbat för ändå rasar samman och det är sådant som en själv inte kan påverka som falerar. Sjukdom, omstruktureringar, död. Personer som levt hälsosamt blir sjuka. Personer som jobbat hårt för sin arbetsplats ställs på sidan om. Barn och unga dör. Sku jag vara pessimist sku jag dra en domedagspredikan. Själv väljer jag att se det som en påminnelse om vad som är viktigt i livet. Bara de stora stenarna är på rätt plats i glasburken och bara en fyller på i rätt ordning så rymms nog gruset, sanden och också vattnet i burken.
Med riktigt god tur lyckas en kanske få ner några flingor bladguld också, bara man kommer ihåg att inte gapa efter för mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar