Sommarprat - radio som bäst, eller?

Jag älskar sommarprat. Framför allt älskar jag Radio Vegas sommarprat. Sommar för mig är att med pensel i handen och linoljedoft i näsan lyssna på sommarprat. Så även idag. Och då tänkte jag att sommarprat är nog radio som bäst.

Sen fick jag dåligt samvete. Radiopratet är bra. Det behöver inte ens ifrågasättas. Men radiopratet är manusbaserat, framarbetat och förberett. Många timmar. Dagar. Radiojournalisterna skapar magi på minuter, sekunder. De fyller etern med stoff som har hög kvalitet men sekundschema. De klickar jinglar, se läser rubriker, de går in i allvar och skrattar bort tid. De räddar missöden och de gör om och gör rätt. I realtid inför en kritisk publik.

Jag åhörde en gång en föreställning. Förlåt för att jag inte minns vilken teater som satt upp pjäsen, men den framfördes av Martin Bahne. En skolpjäs. Finlands svenska litteraturhistoria på en lektion. Betagen var jag, och drömde att alla lektioner skulle vara likadana. Att alla lärare sku kunna prestera ens  närheten då de undervisar. Sen hann verkligheten ikapp mig. Martin Bahne vred ur sin t-skjorta, klunkade i sig det kalla vattnet, varvade ner och packade ihop. Lärarna gick till nästa lektion. Och sen till nästa, och till nästa.

Sommarpratarna är radions skolföreställning, gästföreläsning. Lärarna utgör skolans skvalradio. De går in i allvar och skrattar bort tid. I realtid inför en kritisk publik.

Jag älskar sommarprat och jag älskar skolföreställningar. Men framför allt älskar jag arbetet med den kritiska publiken där man ständigt jobbar mot klockan. Jingel på det.

Hänga på arbetsplatsen

"Hengailu on kukoistavan yrityksen hiiva, hengen nostattaja ja työilmapiirin raikastaja. Lisää hengailua työpaikoille!"

http://www.hs.fi/m/tyoelama/a1420172981730

Och,

...om jag får den här frågan på bästa sändningstid, vad svarar jag då?

Oljud. Eller bilar och ljud.

Står i rummet intill det där barnet leker med bilar. Det är ett rysligt oväsen. Vill slänga ut ungen. Eller tysta ner en.

Samtidigt minns jag en diskussion från i somras. Om att det finns elbils formulatävlingar. Och att de är alldeles tysta. Och att man därför satt ljudförstärkare på bilarna.

Vad är det med detta billjud som är så fantastiskt?

Med bil till Nepal

Igår såg jag filmen Autolla Nepaliin. Hade hört en del om filmen men blev verkligen positivt överaskad av slutprodukten.

Filmen är en dokumentär om ett gäng killar som tillsammans beger sig på sitt livs resa. En av killarna har nämligen fått för sig att han ska åka med bil till Nepal för att hjälpa de kastlösa där. Hela projeltet bekostas av insamlade medel och sponsorering och det material som skapas för vloggen på fb-sidan blev en hellång biofilm.

Det är svårt att sammanfatta filmen. Den är hisnande vacker och gripande samtidigt som den lockar till skratt. Sällan applåderas det efter en film i en biosalong men den här gången skedde det. Se filmen. Intäckterna går oavkortat till de kastlösa i Nepal och uppbyggandet av skolor där. Tur att man kan stöda genom att dela killarnas resa. Själv sku jag inte fixa att köra bil till Nepal t/r.

Bara tuffa killar gråter offentligt.

Hoj, Hbl - eller KSF Media

Nu har jag försökt och ansträngt mig. Att läsa tidningen på nätet.

ÅU och Lehtiluukku funka ganska fort på mig. Läser den nästan uteslutande på plattan numera. Men inte Hbl. Varför?

Tror det handlar om att Hbl ger mig de där djupdykningarna. ÅU läser jag för att vara ajantasalla med vad som är på G lokalt. Hbl läser jag mer för att veta vad som på det kulturella planet händer i svenskfinland. Eller iofs också på det politiska planet. Men rubrikerna får jag via andra kanaler. Jag vill läsa de långa artiklarna. Inte snabbskumma. Dessutom är Hbls läsprogram fruktansvärt trögt, i alla fall med androidsystem.

Men sen. Hbl kväll. Vad är det? Vart vill man nå? Vem vil man nå? Vad vill man erbjuda? Det jag sett är nånslags halstringsbilaga mellan huvudtidningarna. Något som ska hålla läsaren jämnvarm. Artiklar som lika gärna kunde vänta till nästa dags tidning. Å Studio HBL. Jag ids inte en kommentera dessa Pirkka-knep. Men intervjuerna eller debattprogrammen? Jag vet int. Men nä.

Jag sku gärna läsa dessa intervjuer, det hänger inte på intervjuteknik. Det hänger inte på gästerna i studion. Det handlar om den enkla studion. Scenografin. Kameraföring och klipp. Jag kan förmoda att budgeten knappast är stor och man gör så gott man kan men nä. Om nu KSF ska spara, så spara nu för allt i världen inte på det ni är världsbäst på. På att skriva inriksenyheter på svenska och på att skriva utikesnyheter ut den finlandssvenska vinklingen. Allt annat är bara krus. Å brus.

Sluta slänga pengarna på sånt som andra gör bra och lyft upp det som ni är enastående på.

Skriv. Finlandssvenska. Högkvalitativa. Juttun.

Varför vill en ha barn?

Ifall man är i beråd att adoptera barn lär man ska bli ställd inför frågan: "Varför vill du ha barn?"

Med jämna mellanrum dyker frågan upp i mitt huvud och jag har inget svar på den. Jag kan skatta mig lycklig som har tre barn utan att ens behöva reflektera över frågan. Varför jag ville ha dem vet jag inte, men en sak är säker, utan dem vill jag inte vara. <3