Skoldagens längd

Det är något lurt över barnens arbetstider, eller vad vi nu kan kalla det. En sjuårings dag kan se ut så här.

Kl. 8-9 Morris
Kl. 9-13 Skola
Kl. 13-17 Eftis

Det betyder 1 h fri lek, 4h koncentrerat arbete, 5 h ledd/fri lek. Många anser att Eftis inte ska användas till läxläsning vilket betyder att 20-30min koncentrerat arbete väntar på kvällen om det inte råkar vara övning inför prov dessutom.

Det känns som att skoldagen är uppbyggd för ett samhälle där det fanns hemmamammor i de flesta familjerna och där barnen behövdes som hjälp på gården medan dagens samhälle till största delen består av föräldrar som arbetar 8h/dag samt pendlar till och från jobb i ca 30min/väg. Gissar jag. Några lyckliga barn finns det som har någon vuxen hemma som möter dem efter skoldagens slut men de flesta är nödda att gå på Eftis.

Någonstans vaknar frågan om det inte skulle vara dags att ruska om systemet, luckra upp dagen för barnen. Sexåringen som fått prova på att va i skolan 2 lektioner konstaterade att hen knappt hann börja gunga före rasten var slut. De mindre eleverna kunde med fördel ha längre raster än 15 minuter. Bara att få kläderna på sig tar ju sin beskärda tid.

Många hävdar att det är tungt för barnen med längre skoldagar än 4 h men jag anser att det väl beror på vad man gör under de timmarna. För vem som helst blir det tungt att sitta i en pulpet 45 minuter men modern pedagogik tillåter ju många andra arbetssätt. Det att dagen är inrutad i 45 minuters arbetspass är mest fast i lärarnas lönesystem. I lagen stipuleras att lektionen ska vara minst 45 minuter lång. Ingenstans finns det stipulerat hur lång en rast ska vara.

Om du var 7 år gammal, hur hade du velat att dina 4 lektioner var placeraden under din arbetsdag som varar från 8-17? Eller kanske 9-15? Och som 15 åring har du kanske andra behov?

Snoppavdrag

Alla vet väl vid det här laget att kvinnans euro är 80 cent. Tänk om man vände på det och införde snoppavdrag? Jaha, du har lyckats snacka dig till den här lönen. Bra, och så kommer du ihåg att vi i den här firman har ett snoppavdrag på 20%. Det betyder att du får lika mycket lön som dina kvinliga kolleger och snoppavdraget använder vi för att hålla kvar välfärdssamhället.

Från sannfinländare till finlandssvensk tv genom fittstim

Sannfinländarna levererar groda efter groda. Fast det är ju inte lätt att hålla en linje där man är anti och inte pro. Till sist blir man antisannfinländare då man varit anti allt annat. Här en kvinna som är antifeminist. Otroligt. Vem är pro kvinnan om inte ens kvinnan är det själv. Håhhå, ibland känns det som att vi har en lång väg att vandra...

Sen ska ni också läsa ACSs kolumn om Belindas Svärmor i dagens ÅU. Här ett citat:

Nu har jag bara sett ett avsnitt av Fittstim - min kamp men jag reagerade på det samma som ACS. Detta lättsamma hölje som tar bort trovärdigheten från det seriösa temat som behandlas. Det är det samma som irriterar mig hos Anne och Hannah. Jag vet liksom inte på vilket ben jag ska stå. Innehållet, gästerna och de olika temana i En kväll med Anne och Hannah tilltalar mig medan förpackningen på något sätt förlöjligar temat. Jag antar att det är det som ska va grejen, att "vi kvinnor får va fnittriga å fnissiga och vackra samtidigt som vi är smarta" men det biter liksom inte på mig, antagligen för att jag inte kan känna igen mig i det fnittriga, fnissiga och vackra. Här är det asgarv och svart humor som gäller (och ser jag i någons ögon bra ut vill jag hellre anses snygg än vacker, liksom).

Det är svårt att sätta ord på det här fenomenet, för jag anser inte att Anne och Hannah är oseriösa och saknar botten. Men ändå klarar jag inte riktigt av det där glättiga. Det är liksom som att paketera in turkisk peppar i chokladpapper, på något sätt. Fast jag föredrar salmiak blir jag liksom ändå snuvad på konfekten.

När lätt blir svårt

Förr gick man till fots, med lite tur hade man en cykel som man kunde dela på. Min farmor och hennes systrar och deras vänner hade någon cykel. Då de sku på dans cyklade först nån iväg och de andra gick. Den som cyklade lämnade cykeln vid vägrenen efter ett tag och fortsatte till fots. Då kompsarna kom till cykeln var det någon annan som trampade iväg och så höll de på tills de kom fram. Hade man ärende skickade man brev eller gick i byn.

Idag har vi telefoner, internet, bilar, mopeder och minst en cykel per man, men ändå känns det som att vi är längre bort från varandra än någonsin. Allt blir så komplicerat. Du kan inte gå till grannen bara för att prata bort en stund, sticka dig in. Nej, det rings, messas, chattas och avtalas en tid. Den som bjuder gäster storstädar, fixar käk och lagar cupcakes. Det ska vara latte eller cappucino och cake-pops. Servetterna ska brytas i värsta origami-anda och mitt på bordet står det finaste stillebenet.

Och ändå är det som vi uppskattar mest ett okonstlat möte över en slät kopp kaffe. Varför blir det så svårt så det kan vara så lätt?

Samhällsdebatten: Vi har flyttat

Tänk er om alla blogginlägg som är samhällskritiska skulle bli tidningsinsändare! Då sku minsann tidningshusen inte skrapa sig i huvudet längre, dom sku jubla och klappa i händerna. Samhällsdebatten går hetare än någonsin, på webben, i bloggar, men blogginläggen, alla tusentals, har inte samma tyngd som en insändare i en tidning. Inte ens våra rikspolitikers bloggar tas på allvar, varför det? Är det för att de inte gått igenom en kritisk granskning som en tidningsinsändare? Är det för att de skrivs under pseudonymer? Är det, nej, det kan väl inte vara, för att många bloggtexter skrivs av kvinnor?

Bloggarna har hur som helst delat upp samhället i ytterligare grupper. Det har alltid funnits mänskor som läser tidningar och mänskor som inte läser tidningar, men de personer som varit ivriga samhällspåverkare har hur som helst följt ganska långt samma debatt. Nu upplever jag att det pågår flera skikt av debatt. En del av debattarna pågår enbart i bloggar som inte följs av en äldre generation. Mina föräldrars generation följer inte bloggar och sku de av nån anledning halka in på en sku de bara fnysa, för internet är liksom inte sant. Samma text tryckt på papper med trycksvärta är däremot på riktigt.

Tänk er om alla bloggare bestämde sig för att en viss dag skicka in ens ett inlägg till en papperstidning för att synliggöra den samhällsdebatt som pågår utom synhåll för dem som förfasar sig över att spaltmillimetrarna minskar! Det kan vara att de som suckar över att ungdomarna inte intresserar sig för politik skulle stå med häpnades finger i förvångingens mun...

Fritidsintressen

Fritidsintressen eller hobbyn. Vad kallar ni det? Jag har många gånger funderat om det är nån skillnad på begreppen. Ibland kan jag tycka att det är det. Fritidsintressen är liksom det man fyller fritiden med och hobbyn är det man fyller kalendern med, och då blir de varandras motsatser. Frågan är om inte funktionen av fritidsintresset försvinner då det blir till ännu en tid att passa kalendern?

Gubbgoogla

Programmet Nordiskt fönster: Vetenskapsradion Språket sändes under hösten så där lagom att jag alltid råkade vara ensam i bilen då det kom. Jag gillar ordhärledningar och spekultioner. I ett program dök ordet GUBBGOOGLA upp med förklaringen att man, i stället för att googla eller slå upp ett ord i en ordbok, diskuterar sig fram till ett ords betydelse. Jag fnissade lite åt resonemanget och tänkte på min pappa.

Under veckan som gått, har ordet ploppat upp i mitt medvetande igen. Jag hänger i en fb-grupp som vill bevara gamla ord och det kan vara riktigt bra diskussioner MEN - sen kommer gubbarna. Gubbarna som slänger fram frågan: "Vet ni vad xx betyder?" Sen jålar folk på av och an bara för att frågeställaren till sist kommer med förklaringen för att han (oftast) vet vad ordet betyder och det var ju det han egentligen väntat på att få säga.

Det är inte det samma som att gubbgoogla, det är bara vanligt gubbskrävel medan gubbgoogling är lite sympatiskt.